All these words I don’t just say…

Min ponny och jag har två themesongs. 

Den ena, fylld med bubblig energi som man får när man är kär och inte tänker sluta va kär, nånsin. Den andra, fylld med orubblig styrka om vad man kan vara som en enhet tillsammans, oavsett vad. 

Den första går typ så här:

You’re making me live. Whenever this world is cruel to me I’ve got you to help me forgive. You’re making me live now, honey, you’re making me live. You’re the best friend that I’ve ever had. I’ve been with you such a long time – you’re my sunshine, and I want you to know that my feelings are true, I really love you.

Den andra, mer än 25 år gammal men en riktig färsking i jämförelse med den första. Texten är oslagbar. Precis som min och min ponnys relarion. 

So close no matter how far. Couldn’t be much more from the heart. Forever trust in who we are and nothing else matters. Never opened myself this way. Life is ours, we live it our way. All these words I don’t just say. And nothing else matters. Trust I seek and I find in you, everyday for us something new. Open mind for a different view and nothing else matters. 

Hov i hand ska vi vandra genom livet, skita i vad folk säger, vad folk gör och vad dom vet, tro på oss själva och möta nya utmaningar till tonerna av Queen och Metallica. Jag ser regnbåge i horisonten och i min bild har även Ragge ett glittrande sken som lyser upp vår väg där vi går. 

Jag saknar oss.


Annonser

Jag Finally it’s Christmas 

Nya skivan kom redan i oktober, men eftersom jag inte firar jul förrns det är jul så har jag väntat. Tills idag när jag ser att de just släppt video till en av låtarna. Had to tjuvstarta julen lite. 

Älskar den. Och låten. Och mitt band. Och det faktumet att Zac gör en skrämmande bra Kurt Cobain/90-talsgrunge:are.

Hemma och biter ihop.

Vaknar för andra dagen i rad med illamående och huvudvärken från helvetet. När det inte gått över till kl 11 ringer till jobbet och kollar läget om jag kan få krångla till det med nån slags ändring i schemat. Skulle jobbat 12-19.20 men nu behöver jag inte komma in förrns kl 16. Borde klara av det bättre. 

Så nu blir det soffan till 15.30, sen jobb, sen direkt till stall, sen direkt hem och i säng. 

Lite bilder från veckan som varit.



Time flies

Imorgon händer det äntligen. Framtiden är så enormt läskig samtidigt som jag verkligen längtat efter det här. Ragge kommer upp. Har i flera dagar förberett våra utrymmen i stallet och fixat med hans tillfälliga hage. Nu är det nästan helt klart.  Är redo, även om jag typ aldrig kommer bli redo. 

Hamnade av en slump på ett av mina gamla youtubekonton och gick igenom vartenda ett av videorna på mig och Salome. Minns varenda ett av tillfällena. När Ragge nu kommer hit kommer tyvärr slutet av Salome-eran. Hon har en sista uppgift kvar, min gamla dam, och det är att styra upp den nya flocken med Ragge borta och den nya ponnyn kommer. Sen… Slut.

Kanske värt att satsa på GP med Ragge bara så att jag får kunna sätta ihop en kür till olika Hansonlåtar?

New forest – varmblod – halvblod – ridponny. Linus, Boyen, Salome, Ragge. Jag började på den gamla gaaamla ponnyn, fick sen ta över en travare och efter det sa jag att nu vill jag ha en riktig häst. Skaffade Salome. Insåg snabbt att det inte var lika kul att slå uppifrån som jag trott, och jag kanske har gjort den grejen färdigt nu. Min riktiga häst Salome och jag i 13,5 år nu. Sen har jag återgått till lite mindre flashig häst, alltså ridponny. Inte helt okej som vuxen ryttare ändå, och det är där vi kommer och slår underifrån once again. Från att ha haft en riktig häst, helt färdig och högutbildad, har jag nu från day one fostrat den där lille till någonting underbart.

Mitt lilla projekt, min lilla pärlepojk. 

Vi har så lång väg kvar att vandra, och efter ett år av stilla vatten och ett halvår ifrån varandra kan vi från och med imorgon börja ta tag i våran framtid på riktigt. 

Välplanerad shopping

For in till byn idag för att handla. Dels mat (eller ja, havregryn) och dels ny hudvård. Det enda färska jag har håller på att ta slut så jag har länge försökt dryga ut med gammalt. My skin thanks me not. 

Vart in på Lindex häromdan och fick fantastisk hjälp av en tjej som rekommenderade Lumene. Jag fick med mig en helt otroligt bra foundation hem. Lite väl ljus, men bra. Nu skulle jag slippa det här jäkla kakiga ansiktet som jag burit på så länge. 

Därav kände jag att jag lättat på locket och insikten om att jag måste byta ut och kasta sånt som är gammalt. 

Åhléns har ju allt. Så jag åkte dit. 

Kom hem med en rengöringsmjölk och en mouisture mist. 99 + 199 spänn. Har en nattkräm som jag fått av en vän så den får jag ta slut på först. Köpte också en ny primer från Elf. Ett budgetmärke men det verkar bra och poppis.

Sen blev det två nya borstar pga jag har varit två borstar kort jättelänge. Nu har jag en vardera till rouge, highlighter och för skuggning! Och såklart är ju alla mina skuggor gamla så jag investerade in två nya. Ögonskuggor blev det, men de kommer få funka som contouring. Ögonskuggorna var mycket billigare. Från Nyx också, hört massa bra. Samma klass som alla svindyra märken, men kostar bara lite över HM-priser. Kammen, wow så letad efter, och så efterlängtad. Bredtandad kam ska va bra mot frissigt hår, extra bra om den är i trä pga ej syntetmaterial.

Blev nånting på 700 spänn fattigare, men nu har jag dagligvaror ett bra tag framöver så det känns bra.

Baloo mår inget bra. Eller alltså hon tror hon mår bra. Hon vantrivs inte, hon äter, spinner och kryper intill och gosar mer än nånsin… Men hon haltar också mer än nånsin och hon har gått upp massa i vikt för allt hon gör är sover och äter. Mailade en veterinär om man kan göra hältutredning på katt, han svarade självklart. Men nu är hon så fet att jag inte kan ta med na dit för då tror dom säkert att det är därför?? 

Och inte vill hon gå ut heller. Överhuvudtaget. Senast bar jag ner henne, tog med henne till ”hennes” träd på gräsmattan, försökte få na å gå lite, då kasta hon ur sig ett elakt missnöjt jamande innan hon började stega mot husdörren… 🙁 Känner mig hjälplös för om jag låter henne få som hon vill kommer hon inte ha länge kvar känns det som. ❤💔

Fotat lite igen 

Efter att ha lagt upp en ett år gammal bild på instagram till typ stående ovationer kände jag att jag fick beröm för hon jag var då, och att fokus hamnade på motivet snarare än fotot och fotandet i sig som bildtexten handlade om, så bestämde jag mig för att uppdatera ”portfolion”. Med nytt foto och en dagsfärsk variant av mig själv (som bl.a inte tvättat håret på en vecka, pga ledig).

La sedan upp ett av de nya fotona och konstigt nog fastnade fokus i mina ord ”inte attraktiv” + typ ”litar inte på när ni säger det om mig” istället för att hamna på den lite längre texten om hur jag levt ett karusellår men ändå ser ljuset i tunneln, och sist men inte minst – vem bryr sig om små skavanker? Därför följde världens finaste vänners kärlek om att jag visst är vacker. Jag känner massor med kärlek tillbak, men det blev ändå fel nånstans. 

Jag om någon är väl oerhört bekväm i mina ”fel” och har inget jättebehov av att vara vacker, och för varje dag som går som jag utvecklar mer självförtroende i mitt faktiska utseende ser jag som en stor seger. Det handlar inte om hur andra ser mig som vacker eller ej. Det handlar om att ska kunna gå bekväm i mitt eget skinn. 

Och jag undrar varför det är viktigt att vara vacker, och vem bestämmer vad som är vackert eller inte?

Varför är det okej att säga att nån vacker men inte att nån är ful? 

Om jag säger till 9 personer men inte den 10:e att de är vackra, riskerar jag då att försämra person 10:s själförtroende? 

Varför vi tar oss frihet att kommentera andras utseenden? Det är dessutom en kommentar som ändå ligger i betraktarens öga. 

Och blir jag automatiskt mer värd om jag är vacker? 

Jag vill, åtminstone för mig själv, ändra grundstenen i att vi kan sluta prata om utseende. Jag är inte där än, men jag gillar att väcka tanken hos mig själv. Påminna mig om att vi kan prata om annat, påpeka annat. Utseende är bara utseende. Inte en egenskap.

Och eftersom beauty is in the eye of the beholder… OM vi nu ska prata om utseende så måste jag också få ha rätt till min egen åsikt om mitt utseende, ett utseende som jag lever med 24/7, inte ett som jag ser på ett uppsminkat foto, framsållat av 200 sämre foton, en gång i månaden. Ibland känner jag att jag är snyggast av alla, andra dagar skulle jag kunna tas för Gollums syster. Det är så det är. Det pendlar, och framför allt – kroppen är föränderlig, och det är skitfett.

Och just i det här fallet känner jag mig inte alls mindre värd fast jag ser mig själv som o-vacker, jag har andra saker än mitt utseende att applicera de demonerna på. 

Vart som tvungen att skriva av mig för det har gnagt i mig..

Cyklar med Little Miss Spinning

Har skaffat bästa grejen. Kostade mig typ 600 spänn och den har redan kört in sina pengar, eftersom Baloo är värd allting jämt. Så det är enkel matematik.

Första provturen var skitläskig. Nummer ett, kommer konstruktionen hålla? Nummer två, det är jättesvårt att ha sin vanliga balans i svängar med 6 extrakilo på framhjulet. Men vi kom runt lilla provturen på 4k helskinade och Baloo tyckte det var kul!

Nästa gång vi tog oss ut fick jag ett idé att jag skulle prova åka rakt fram där jag brukar svänga höger, vilket resulterade i att jag hittade en jättefin 11 km runda. En timma var vi ute och det duggregnade konstant. Baloo var chill även denna gång, nedkurad under filt efter halva vägen pga kallt att susa fram i full fart.

Idag har vi varit ute igen, samma 11k som sist. Fast idag sken solen, värmde oss svettiga trots kortbyxor. 

Den här gången va Loos lite kaxig. Efter en kilometer hade hon lyckats få ut ur gallerkorgen i hörnet. Jag fick sladdstanna och trycka tillbaks huvet på henne och en liten klapp på nosen. Sen låg hon kvar resten av rundan.

Ikväll ska jag iväg igen, men lämnar katt hemma. Ska till stallet och ta in hästarna. Och jag har skaffat ny gear till cykeln, ny lampa med jättemånga lumen så nu ser jag på väg hem i mörkret till skillnad från sist. 🙂