RESPECT MY HUSTLE: RMH Block Party 02

Igår hände det äntligen. 

Jag åkte upp till Stockholm för att njuta av en kväll maxad med mina allra bästa musiker. Kommer upp mitt på dagen, spenderar några timmar på stan innan jag åker ut till Ida-Lee för en god jäkla middag.

Sen drog vi tillbaka in till stan, missade två olika bussar vid Slussen innan vi hittade en som ville ha oss med, och tog oss ut till Sickla och Nobelberget. Och RMH Block Party. 

En hel del saker fick mig att tänka ”vafan, är det här ett skämt?”. Vill fortfarande tro att det var en pms-baserad negativ åsikt eller känsla. För normalt sett ser jag alltid RMH som flawless. Vi kommer dit och ska plocka ut våra Early Bird tishor som var en lock-pryl för att skaffa biljett tidigt. Yeah, we only got dubble XL. Va saru, saru? Där låg två enorma högar med ”Authentic Champion Long Sleeves” med BARA 2XL. Hur feta fans tror dom att dom har… Aja. Tishorna var ju bara en bonus, nytt mantra. 

Scenshowen är fet. Tror jag. Vi stod längst fram, en liten bit ut på kanten. Ser inte så mycket. Dels för att scenen var formad på ett sätt som gjorde att den kom jättelångt bort, dels för att i diket mellan scen och publik stod en mur av 4-5 personer som filmade och fotade. Hela showen. De ställde sig till och med upp på staketet och gör att jag får deras rygg en decimeter från mitt ansikte som hellre hade sett artisterna. Ja, det var ju artisterna jag köpt biljett till, inte fotografrygg. 

Två timmar exakt höll de på. Många många låtar körde de. Personlig åsikt: för mycket Cherrie. Personlig åsikt: på tok för lite Nebay Meles och Adam Tensta. Spännande koncept: en scen längst bak i lokalen också, mitt emot stora scenen. Lyckat? Mmmnja. När Leslie Tay körde där var allt nersläckt så jag förstod inte poängen. 

Bra saker jag tog med mig: hur Nebay Meles var överlägset bäst av alla. Att säga att han köttar på är en underdrift. Att Silvana Imam är det bästa Sverige har just nu. Tog också med mig hur oerhört fint det var att se när Erik Lundin stod på scenen hur det glittarde i ögonen av stolthet på mannen som stod precis bredvid oss. Tar för givet att paret var Lundins föräldrar. Också fint att Lundin fick stänga hela showen med sin nya Det ba blev så (kanske inte borde va så, men de ba e så. Det ba blev så).

Gästande artister var en salig blandning, vilket ju bara är positivt. Bland andra Jaqe, Linda Pira, Little Jinder, Herbert Munkhammar och… ja, flera.

Vi drog hemåt en liten stund efter RMHs spelning, trots att det var mer livemusik kvar av andra artister efteråt. Lång väg hem till Ida-Lee, som krigat mot tröttheten som en hjälte. 

Denna dagen har varit tung men givande. Att få sitta med ett bollplank som tror på en och vill hjälpa en är mer än vad jag är van vid. Rundade av min stadsvistelse med Bridget Jones på biograf. Skrattade så det krampade i magen, kom grymtande ljud ur näsa och mun, samt tårar rinnande ner för kinderna. 

Nu är jag på väg hem. Har varit på väg hem sedan klockan 19. Nu är klockan 24. Två timmar och 40 minuter försenade. Men det gör inget, jag kommer ändå alltid att gilla MTR Express mycket mer än SJ. 

Ciao.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s