Nån HAR trollat med min häst

Han är helt makalös. Som jag väljer att se det.

Ville testa hoppsadeln idag, av flera anledningar, och med testa menar jag att det gick inte superbra när jag använde den senast. Låg inte helt klockrent. Men det var länge sen nu och saker kan ha ändrats med tiden. 

Precis innan jag ska lägga på utrustningen på honom står jag och kratsar ena bakhoven, så händer något på en millisekund och jag har fått mig en spark på foten. Eller en touch på något sätt för smällen är snabb, hård och en intensiv jävla smärta drabbar foten. Jag skriker till, hoppar enfotat iväg och måste stödja mig mot en sadelbock som står jämte uppbindningsplatsen… En och annan tår tränger fram. Om Ragge kunde pratat vet jag vad han skulle sagt. Han stod och tittade på mig med världens mest skärrade och sorgsnaste ögon som bad om all förlåtelse i världen, han menade ju inte att skada mig när han blev rädd för vad det nu var. Vågade inte röra en fena efter det, när jag haltande slänger på sadel och träns.

Vi går ut, linar lite och det ser ut att gå bra. Inga vilda protester som när vi hade hoppsadeln senast. Jag vågar mig nog på att sitta upp utan att få mig en överraskningsrodeo. Sagt och gjort. Sitter upp… nja, fan om det inte känns som jag sitter på manken ändå. Går nåt litet varv runt och Ragge ba stannar och vänder huvet frågande mot mina ben. Mm, kanske ska sadla om och sitta upp igen. Bättre. Skrittar. Provar lite trav. Men hela tiden vill han stanna och titta på mig. Nåt är inte som det ska i all fall..

Vi kommer överrens om att vi sadlar av, lägger ridningen på hyllan för dagen och tränar lite galopp på linan. Jag hinner bara sadla av och fått han ett par varv på volten innan han kastar sig upp i luften och landar ett par meter längre bort. Några varv senare igen, och då snubblar han på en grästuva/sina egna ben och trillar omkull. Lilla älskligen då. Inga men som trädde fram efter ramlet, men han lär väl va lite stel kommande dagar kan jag tro.

Detta som är så makalöst. Hur han liksom sa till mig att han hade nåt i kroppen som behövde ut. Du vill inte sitta på då för jag vill inte skada dig (mer än jag redan gjort). Cuz I love you. 

Inte konstigt att jag litar på honom som jag gör när jag fullkomligt hittar på hur jag tror han tänker. Men jag tycker att jag kan läsa honom som en öppen bok. Känslomässigt. We belong. 

Är inte ens lite sur på honom för att jag sitter med bultande, smärtande och blå fot… 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s