Kroppspositivism

Det är ett heltidsjobb och det går bättre vissa dagar medan andra dagar går det inte alls.

Men där jag är nu känner jag mig lugn. Inte för att jag säger att jag är färdig eller nöjd med mig själv, utan snarare att jag accepterar det jag ser. 

Jag stannar framför spegeln nästan varje gång jag passerar. Tittar noga och istället för att tänka att jag är ful, äcklig och tjock tänker jag nu ‘jag är människa’, och människor ser ju himla olika ut. Och ju mer jag tittar, desto vanare blir ögat att se just det, en vanlig mänska. Och vanliga mänskor är ju det vanligaste vi har, därför borde det vara normen. Så det jag ser är ju normalt. Cirkel sluten.

Jag känner ro i att jag inte vet vad jag väger. Har inte vägt mig sen i somras. För så länge jag inte har någon aning så är det ögat som får avgöra, inte siffrorna på vågen. Kan också vara så att jag är lugnare nu för att jag håller på att reda ut mina ryggproblem, med vetskapen om att jag ska börja/återuppta träningen igen sen när jag är frisk. 

Och då blir det inga ”jag ska gå ner 6 kilo”, pga jag kommer ändå inte veta hur mycket det är. Får köra på känsla. 

Idag är en bättre dag. Ingen inre panik. 👍

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s