Fotat lite igen 

Efter att ha lagt upp en ett år gammal bild på instagram till typ stående ovationer kände jag att jag fick beröm för hon jag var då, och att fokus hamnade på motivet snarare än fotot och fotandet i sig som bildtexten handlade om, så bestämde jag mig för att uppdatera ”portfolion”. Med nytt foto och en dagsfärsk variant av mig själv (som bl.a inte tvättat håret på en vecka, pga ledig).

La sedan upp ett av de nya fotona och konstigt nog fastnade fokus i mina ord ”inte attraktiv” + typ ”litar inte på när ni säger det om mig” istället för att hamna på den lite längre texten om hur jag levt ett karusellår men ändå ser ljuset i tunneln, och sist men inte minst – vem bryr sig om små skavanker? Därför följde världens finaste vänners kärlek om att jag visst är vacker. Jag känner massor med kärlek tillbak, men det blev ändå fel nånstans. 

Jag om någon är väl oerhört bekväm i mina ”fel” och har inget jättebehov av att vara vacker, och för varje dag som går som jag utvecklar mer självförtroende i mitt faktiska utseende ser jag som en stor seger. Det handlar inte om hur andra ser mig som vacker eller ej. Det handlar om att ska kunna gå bekväm i mitt eget skinn. 

Och jag undrar varför det är viktigt att vara vacker, och vem bestämmer vad som är vackert eller inte?

Varför är det okej att säga att nån vacker men inte att nån är ful? 

Om jag säger till 9 personer men inte den 10:e att de är vackra, riskerar jag då att försämra person 10:s själförtroende? 

Varför vi tar oss frihet att kommentera andras utseenden? Det är dessutom en kommentar som ändå ligger i betraktarens öga. 

Och blir jag automatiskt mer värd om jag är vacker? 

Jag vill, åtminstone för mig själv, ändra grundstenen i att vi kan sluta prata om utseende. Jag är inte där än, men jag gillar att väcka tanken hos mig själv. Påminna mig om att vi kan prata om annat, påpeka annat. Utseende är bara utseende. Inte en egenskap.

Och eftersom beauty is in the eye of the beholder… OM vi nu ska prata om utseende så måste jag också få ha rätt till min egen åsikt om mitt utseende, ett utseende som jag lever med 24/7, inte ett som jag ser på ett uppsminkat foto, framsållat av 200 sämre foton, en gång i månaden. Ibland känner jag att jag är snyggast av alla, andra dagar skulle jag kunna tas för Gollums syster. Det är så det är. Det pendlar, och framför allt – kroppen är föränderlig, och det är skitfett.

Och just i det här fallet känner jag mig inte alls mindre värd fast jag ser mig själv som o-vacker, jag har andra saker än mitt utseende att applicera de demonerna på. 

Vart som tvungen att skriva av mig för det har gnagt i mig..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s