Så få som vet att det är på Twitter det händer.
Som när man blottar sina tankar om sina medmänniskor.
När Postkodslotteriet inte förstår ett skämt.
Eller som när en fantastisk komiker släpper bomben. Eventuellt ironiskt.
Eller varför inte alla djupa fina grejer som Dida skriver.
Eller som de gånger man citerar något man precis hört. Som Lilla Al Fadji.
Eller allt som min favvo feminist/hockeyspelare skriver.
Som alltid väntar jag på mina retweets, men de brukar vara sällsynta. Men någon gång ibland får man en egen liten diamant i notification-fliken. Värda väntan.
Umeå behandlar mig väl, och pappa tar hand om Baloo på samma sätt. Vi ses snart min finaste fyrbening, matte saknar ihjäl sig efter dig.
How hard did you hit your head? 